Övrigt

183 dagar, 26 veckor, 6 månader.

Hur har du redan funnits hos oss i ett halvår? Jag är klyshig som alltid, men det går för fort. Just de här månaderna som gått är inte mammas favoriter, januari, februari, mars. Jag ramlar ganska ofta ner i ett hål, som ofta känns mer som en avgrund än ett hål. Men dessa månader med dig känns hålet inte lika djupt. Precis som när din syster precis kommit mår jag bättre i bebisbubblan. Ni ger mig kraft, (plus sömnbrist och bajsblöjor).

Min favoritstund på dagen med dig är vid nattning, när du ätit dig mätt och sitter i mitt knä lutad mot mig, med huvudet mot mitt bröst. Sömnig och gosig, du stryker dina händer över min arm. Dina varma, mjuka handflator. Vi sitter alltid så en stund efter du ammat, innan jag bäddar ner dig i din säng. Ofta somnar du så medan jag sitter och andas in dig, snusar ditt huvud.

Du har gått från att vara en ganska spinkig liten sak, till en riktig klump med michelin-lår. Du avskyr fortfarande att sova och att ligga ner. Så att ligga på golvet, att prova rulla runt, eller kanske t.o.m. försöka krypa lite är inte på kartan ännu. Det räcker med ett par minuter på golvet, eller i babygymmet så skriker du argt och vill komma upp. Därimot är du otroligt stark i benen och ryggen, och sitter nästan helt utan assistans i soffan bredvid oss och leker. Favoritleksakerna just nu är en speldosa i form av en mjukisuggla med bitring som du fick av din mormor och moster på min baby shower, en skallra du fick av storasyster i julklapp och en petflaska med makaroner i. Eller närmaste mobil eller kontroll.

Dina första försök med mat var intressanta. I flera veckor var du helt ointresserad, vägrade i stort sätt öppna munnen för det mesta. Om det kom mot dig på sked vill säga. Hade vi något på ett finger tog du glatt emot det, underligt nog. Men så för ett par veckor sedan vände det totalt. Nu är du så otålig vid middagen, sitter nästan och skakar i din stol när vi rör i din lilla skål. Benen viftar frenetiskt medan du väntar på att få smaka. Och än så länge provar du glatt allt. Allt utom gröt. Där tar det tvärstopp.

Dagen innan du fyllde 6 månader kände vi dina första vassa små tänder för första gången. Precis som med ditt första leende fick din syster även dig att skratta riktigt för första gången. Du skiner alltid upp när du ser henne och hon busar och försöker få dig att skratta hela tiden. Ni är så fina tillsammans så mitt hjärta ibland känns som att det ska spricka.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.