Personligt, Skapligt

Skav, vilja, oförmåga och talanglöshet.

Jag har de senaste åren haft ett skav i mig, en vilja, ett behov, av att uppleva och skapa. Låter mer högtravande än vad jag egentligen menar tror jag. Med uppleva menar jag nog utvecklas, mentalt, kreativt. Se, läsa, besöka, lära mig… uppleva. Största punkten där är nog läsa. Jag vill läsa allt. Problemet är tid, energi och en känsla jag inte blir av med. En känsla av dimmighet, som inte vill släppa. Och som inte släpper in något på djupet. Det är som att min hjärna är inlindad i ett lager av det där luddet som fastnar i filtret på tvättmaskinen, och det förhindrar mig att på riktigt förstå och ta in någonting. En slags dumhet som gör att jag helst undviker att ens försöka. Istället utökar jag fördumningen med att titta på samma tv-serier om och om igen. Tryggt, familjärt och totalt icke-utmanande. Eller totalt substanslösa youtube-vloggar som ger absolut ingenting.

Skapandet handlar så klart om mitt skrivande, men det är bara del av det. Jag vill fota igen och filma, speciellt barnen, men även övrigt. Och av någon underlig anledning, även om jag vet att jag egentligen inte har någon konstnärlig ådra i mig överhuvudtaget, vill jag försöka måla. Inte något specifikt, bara liksom testa färger och former. Strunta i regler, stänga av hjärnan och bara leka. Låter kanske lite dumt men det är vad det där. En vilja, ett behov av att skapa, göra, uttrycka mig.

Men så kommer mitt andra problem. Även om det finns en vilja eller ett behov av att kreativt uttrycka sig, betyder ju inte det automatiskt att det finns talang. Jag vet t.ex. att jag inte kan måla. Inte enligt konstens alla regler. Betyder det att jag borde låta bli? Skulle gissa att vissa säger nej, och vissa andra ja. Ord och skrivande har jag alltid behärskat, men att behärska är inte samma som att skriva bra. Foto och film kräver så mycket teknisk kunskap och på grund av den där luddet jag skrev om tidigare orkar jag inte sätta mig in i allt. Vill bara gå på känsla. Magkänsla. Nu när jag tänkte börja skriva mer här på bloggen hämmas jag också av att det är så mycket tekniskt med wordpress, webhotell osv som ändrats, utvecklats eller rent av glömts av under de här åren jag på något sätt tappat bort.

Men det fortsätter att skava och gnaga i mig. Känslan försvinner inte. Jag vill kunna, orka, hinna. Vill förstå, vill ha talang. Jag har nog alltid inbillat mig att jag är en mer kreativ person än jag egentligen är. För att jag VILL vara det.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.