Sista mars

”Jag kommer nog aldrig kunna beskriva hur jag känner för Januari, februari och mars. Det är som om ett grått, fuktigt, tungt, klibbigt, grötigt täcke slängs över mig där någonstans efter jul/nyår. Och jag hittar inte ut… Förlåt. Till er jag verkar undvika, dra mig undan ifrån. Det är inte vad jag vill. Det är liksom bara vad jag instinktivt gör. Förlåt, till Andreas och Ella. För att jag liksom drar med mig er in. Nu längtar jag desperat efter lite ljus, lite färg, lite värme, lite vår.”

Detta skrev jag på Instagram för några veckor sedan. Idag är det sista mars. Hittar inte ut ännu. Känner mig väldigt isolerad. Ensam. Jag känner att jag mest irriterar de runtomkring mig för att jag fastnar i detta och inte kan ta mig ut. Som att jag mest överdriver, är lat och barnslig.